Talk:Tommy's "Didaktik1" paper

From PublicWiki

Jump to: navigation, search

Contents

First thought

I feel a little nervous exposing the inner working of my mind to the world like this. I've never done that before but have a feeling it could benefit me personally as well as potentially someone other than me, if I do so. tommy 18:52, 5 April 2010 (EDT)

The hypothesis (or "feeling")

In short I could say that after reading about Locke's theory about what learning really is, I feel that it is important for a teacher to demonstrate the teacher's own learning process to his/her students. Locke said that we are all born with minds like blank sheets of paper, where knowledge has to be learned during the course of ones lifetime. This is my attempt to demonstrate Locke's idea to my future students, should they choose to read this after I've used Locke's idea to try to motivate them when they feel that they are failing learning math to such a degree that they think of giving up learning it altogether.

On page 40 in the book Perspectives on Learning, the importance of "metacognition" is argued for. This paper can be viewed as an experiment in collaborative metacognition, with me, my fellow coursemates and my teachers as its collaborators. tommy 21:58, 5 April 2010 (EDT)

Locke's theory

John Locke (1632-1704) is discussed from page 13 in the Perspectives on Learning book.

If you want to learn more about Locke you can read about him on his Wikipedia article page. tommy 18:52, 5 April 2010 (EDT)

Must contain 1800-2500 words

Quote from Mondo (our course forum):

"skriv min. 1800 ord - max. 2500 ord exklusive bilagor, reflerenslista och titelblad (denna information ersätter uppgiften om max 7 sidor)."

  • Currently there are 1561 words. tommy 17:41, 20 April 2010 (EDT)
  • Currently there are 2126 words, excluding the title page, the appendixes, acknowledgments, references and MS Word download link sections. tommy 12:12, 25 April 2010 (EDT)
  • Currently there are 3447 words, excluding the title page, the appendixes, acknowledgments, references and MS Word download link sections. tommy 21:04, 28 April 2010 (EDT)

Tips from Malin

Use this draft version of the report as a template for the final version. Don't delete nor omit any content in this draft version. Keep all of it so you have much to choose from when you decide what to keep in the final version. You can't keep all due to the 2500 word limit.

The "tertiary objective" is not obvious, so I should not delete it from the draft version. But likely delete it among the first things when I create the final version.

I had a problem choosing between the word "result" and "conclusion" as one of the topic names for this report. We agreed that "conclusion" would likely be the most suitable word for this report. The rationale was that result translates to Swedish "resultat" whereas conclusion translates to "slutsats".

Removed data from this report

This is data that I wrote for this report but later decided to remove for different reasons. It can be because it is irrelevant for the scope of the report, for the topic of the report, or just not suitable for any reason. But it is interesting to keep if any researcher wants to see not only what I kept, but also what I deleted.

From section Purpose

A tertiary objective has been to learn anything practically useful about the nature of understanding, from a small fraction of elementary school (grade level 7-9 in Sollentuna, Sweden) mathematics, to be able to use that/those insights after the author hopefully has gotten his teachers' diploma. This tertiary objective will not be mentioned nor discussed any more in this report. fixme: Is this objective really necessary to even mention, or is it "obvious"?

I'll not try to reference the "Retorik för lärare" book (Sigrell, Anders 2009) according to the above primary purpose, point 1, as I've had a lengthy email conversation with the book's author and my teacher Marita has seen that conversation. It is possible to deduce that I must have read that book, if one would read my conversation. But I will try to integrate the knowledge that I've gotten from the book, into this report. In case a teacher other than Marita grades this paper, I've included the conversation as Appendix B. fixme: Do not include this paragraph and appendix in the version I send in to the teachers. It looks like I've read only this book, and no other book because of the over-emphasis on this one.

From section Analysis

I took the opportunity to ask T1 for her analysis, or conclusion of the observations. For the first observation (O1) she gave an analysis that indicated her believing the odds where > 50 % that S1 understood the math task described in the observation. Regarding O2 she said with certainty that "S2's prerequisite knowledge [and understanding] was of a [significantly enough] higher level than the level of her question. Student S2 understood that the line must have become a straight line, but couldn't see [figure out] why it didn't, and therefore raised her hand [for help].". fixme: don't include this in the final version because we are supposed to make an analysis independant from the teacher's.

From Appendix B

Appendix B

The email conversation between me and the author of "Retorik för lärare"

This is the email conversation between me and professor Anders Sigrell who authored the mandatory course book "Retorik för lärare".

First email

Hej Anders,

Jag (Tomislav Dugandzic) studerar första terminen på Lärarprogrammet vid Stockholms Universitet. Vi använder din bok Retorik för Lärare i vår kurslitteratur för att få en första introducerande inblick i retorikens värld. Efter att jag föreslagit att vi istället skulle använda någon annan bok än din och vi diskuterat det i klassen, fick jag tipset att även kontakta dig för en kommentar. Det tyckte jag lät som en intressant idé och bifogar således mailet jag skickade till mina lärare och kurskamrater. Om du ger en kommentar så vidarebefordrar jag den till vårt kursforum.

Mailet jag skickade till mina lärare och kurskamrater:

Hej Marita och Lena,

Efter att ha läst en stor del av kursens retorikbok "Retorik för lärare" vill jag rekommendera att ni byter ut den mot en annan.
På sidan 52 i boken kan vi läsa:

"Ordningen kom att kallas 'partesläran' - läran om talets delar.
Ungefär så här sa de att man kunde göra:

Intellectio (fundera): att tänka igenom och analysera talsituationen.
Inventio (inventera): att finna de rätta infallsvinklarna och argumenten.
Dispositio ..
Elocutio ..
..
Feedbacktio (eftertanke) [sic] att tänka igenom och lära sig av sina framgångar (och eventuella tillkortakommanden).
.. "

Lägg märke till ordet "feedbacktio" som jag återkommer till snart.

Författaren upprepar samma kunskap han försöker förmedla till oss, om och om igen. Efter 52 sidor har han lyckats säga väldigt lite. Han hänvisar aldrig till några källor för sina påståenden, för att ge trovärdighet till dem. Ett exempel från sid 28-29 där han försöker definiera begreppet "arbiträrt":

"Med en språkvetenskaplig term heter det att sambandet är /arbiträrt/, slumpmässigt."

Det han menar med arbiträrt är att sambandet mellan språk och verklighet är "arbiträrt". Han skriver på sidan 28 att han menar att sambandet är "godtyckligt".

Jag köpte hans påstående trots att det verkade märkligt (arbiträr verkar komma från engelskans arbitrary och betyder just precis godtycklig. Varför inte använda ordet godtycklig då? Vad tillför det att i just detta sammanhang göra en poäng av att använda ordet arbiträr?) och att han inte gav någon källa till det. Men när jag efter ett stort antal overifierbara påståenden kom till sid 52 i boken och kunde läsa att han felciterade vad sofisterna skulle ha sagt angående ordet "feedbacktio", tog i mina ögon hans trovärdighet helt slut. Jag googlade efter ordet "feedbacktio" eftersom det verkade helt osannolikt att ett latinskt ord skulle likna ett engelskt så mycket. Mycket riktigt så fick jag bara fyra träffar. Ordet är alltså påhittat av bokens författare Anders Sigrell.

Det hade varit helt ok att mynta nya ord som "feedbacktio" i denna bok om han tydligt hade skrivit att det var hans ord han myntat själv. Men det är inte ok att hävda att det är ett latinskt ord som användes av sofisterna. Hur ska jag nu kunna lita på resten av orden han lär mig? Är de också godtyckligt myntade av honom själv, men mindre uppenbart så?

"Med en språkvetenskaplig term heter det att sambandet är /arbiträrt/, slumpmässigt."

Detta kan tolkas som att han använder det retoriska knepet "Argument from authority"[1] (han är ju trots allt en retoriker) på oss läsare för att förbättra vår upplevda trovärdighet av hans bok.

[1]: http://www.fallacyfiles.org/authorit.html (2010-04-06)

Jag skulle gärna redogjort för fler upplevda brister med denna bok, men har tyvärr inte mer tid då vi behöver läsa så många böcker på så kort tid för denna kurs. Min kritik är därför medgivet bristfällig. Dock vill jag ändå ta tillfället i akt att rekommendera er att byta ut denna bok och författare mot någon annan för nästa gång ni håller i denna kurs, då jag är övertygad om att det måste finnas bättre böcker/författare i ämnet.

MVH

Tommy

Här slutar mailet jag skickade till mina lärare och kurskamrater.

Jag hoppas du vill ge en kommentar.

--
Regards,

Tomislav Dugandzic
"Quidquid latine dictum sit, altum sonatur"

Second email

Hej Tomislav,
Tack för brev! Synd att du inte uppskattade boken.

Angående feedbacktio är det också lite synd att du inte fortsatte att läsa. På s. 83 (i upplagen från 2009, om du har 2008:an kan det vara nå'n sida tidigare) är första meningen under Feedbacktio: "Som framgår av beteckningen fanns inte den här delen med under antiken. Det var en student på en retorikkurs som skämtsamt föreslog att den nödvändiga reflektionen efter ett framträdande kunde heta just feedbacktio".

På s. 53/52 räknar jag bara upp delarna i partesmodellen. Det finns också ett annat skäl till att jag tillåter mig att lägga till ett sjunde steg. Under antiken var det fem steg (inventio, dispositio, elocutio, memoria, actio). Under 1900-talet kom intellectio till som den nödvändiga analysen av kommunikationssituationen. Standardtopikerna var också de fem under antiken (vad, vem, när, var, hur) under medeltiden kom det till två (varför, med vad). Skälet till femtalet är troligen att vi har fem fingrar och att det därför skulle vara lätt att komma ihåg (standarddispositionen har fem steg). Att byta till sju försvarades under medeltiden med att det blev en topik för varje veckodag. Samma sak med partesmodellen, tycker jag. Det finns några andra förslag till beteckning på ett sista steg. 'Kritik' vänder jag mig starkt emot, då det ger så negativa konnotationer (om du läste kapitlet "Konsten att ge konstruktiv kritik" förstår du varför). 'Respons' är väl ok, men det låter som något man bara kan ge till andra, och inte till sig själv. 'Emendatio' (som bl.a. Siv Strömquist förespråkar), är väl också ok, men det är lika ohistoriskt som feedbacktio (det användes aldrig i den betydelsen under antiken). Men i ärlighetens namn verkar inte feedbacktio slå som term inom den skandinaviska retorikgemenskapen. Det kommer säkert en term som kommer bli vedertagen, även om det kan ta lite tid. Att sofisterna inte hade någon term för reflektion efter ett framträdande tror jag kan ha att göra med de hade en mycket momentan syn på påverkansprocessen (längst ned i brevet har jag klippt in ett avsnitt från en artikel om metafor och metonymi som förhoppningsvis kommer i nästa nummer av Retorikmagasinet, som gör att jag tycker mig förstå varför de inte hade någon sådan term).

Varför jag använder den språkvetenskapliga termen 'arbiträr' i stället för det vardagsspråkliga 'godtycklig'? Ja, dels kan det nog vara lite gammal vana, har använt den termen i ganska många år nu och tycker den fungerar bra. Skälet till det kan vara att en mer vetenskaplig term kan bära med sig lite av den teoribildning den är en del av. I stället för intellectio kunde man säga analysera, inventio-inventera, ethos-trovärdighet o.s.v. Men de tekniska termerna visar att de är del av teoribildning, en speciell infallsvinkel att betrakta världen. Se'n finns det ju alltid också skälet att man vill verka lite fin och duktig som kan svåra ord (som när jag i stycket ovanför använde 'konnotationer' i stället för 'tankar').

Angående det där med att jag inte refererar så många källor så är det ett mycket medvetet val. Om du hade läst ut boken hade du sett att det i sista avdelningen, under "Mer läsning" står att jag inte refererar på sedvanligt utan har valt att lista vad tror kan vara god läsning för den som vill gå vidare. Det här med att referera i akademiska texter är lite intressant. Skälet till att refererande är ett så utmärkande drag för vetenskapliga texter är INTE att man ska kunna kolla att det stämmer, utan skälet är rent ethoshöjande. När man läser vetenskap vill man känna sig trygg med att författaren har kollat vad andra goda tänkare har tänkt om saken (så att det inte är nå't som nå'n kommer på på bussen utan att kolla vad har gjort). Min tanke med att inte referera var att jag tyckte/trodde det räckte med att jag är professor i ämnet för att jag ska vara tillräckligt trovärdig (vilket ditt brev tydligt visar att var ett antagande som inte stämmer fullt ut). Vidare så eftersträvade jag i den lilla retorikboken en stil som skulle lättläst och lättillgänglig; jag försökte också skriva lite humoristiskt (om du läste avsnittet om "Den bästa stilen" under Elocutio så vet du vilken stilnivå jag eftersträvade. Ett mer vetenskapligt refererande hade gjort boken tungläst i mina ögon. Och i ärlighetens namn tycker jag nog att jag har tillräckligt med referenser för att man ska våga lita på att jag vet vad talar om.

Hoppas mitt svar tydliggjorde något om varför jag valt att skriva som jag gör Tomislav. Du får mycket gärna svara. Och så klart föreslå kursledningen att de bjuder in mig att komma och ha en gästföreläsning; det gör jag gärna.

Må dina kameler alltid finna vatten
Anders


[Det perspektiv jag betraktar metonymierna ur är alltså ett pragmatiskt. Hur vi väljer att handla med språk, och vad som blir resultatet av dessa språkhandlingar. Ur en sådan infallsvinkel kan all kommunikation sägas handla om att upprätta olika typer av samband, på olika nivåer. Själva ordet kommunikation stammar från latinets communicare, med grundbetydelsen ’att göra gemensam’. Kommunikationsstudier blir då studiet av hur en sändare försöker göra en tanke gemensam med en mottagare. Retorik som vetenskap kan sägas vara sysselsatt med hur man kan studera hur en talare eller skribent försöker göra en tanke gemensam med en lyssnare/läsare. Den retorikvetenskapliga infallsvinkeln på kommunikation är påverkan, persuasio på latin, hur väl ägnade olika språkval är för våra kommunikativa intentioner. När medeltida munkar skulle översätta persuasio till våra nordiska språk fick vi två termer, på svenska blev det övertala och övertyga. Skillnaden är att övertyga har med våra åsikter och attityder att göra, övertala med våra handlingar. Man kan bli övertalad att gå på bio eller rösta på ett visst parti, men man kan knappast bli övertalad att tro på Gud.

Det kan förefalla förvånande att vi har två termer för att fånga denna distinktion medan antikens stora kulturspråk bara skulle ha ett. En förklaring skulle kunna vara att under antiken fanns det mindre behov för att tala om den mer långsiktiga påverkan som ett övertygande innebär. Antingen röstade man i domstolen eller på torget, eller så blev man underhållen eller uppeggad under festerna, för att parafrasera de tre klassiska talgenrerna. Det är möjligt att det var först när kristendomen blev statsreligion i Rom på 200-talet som ett behov att tala om mer långsiktig påverkan uppstod .

Vän av ordning bör här höja ett förvånande ögonbryn. Här hävdar jag att latinet bara hade en term, persuasio, för vårt övertyga-övertala. Har jag helt missat convincere? Det är riktigt att den termen finns i latinets vokabulär, men den används inte våra kanoniska texter för att tala om målsättningen med retorisk aktivitet. Hos Quintilianus, Cicero, Ad Herenium med flera är det persuasio som används. Ordens etymologi kan ge en fingervisning om skälet därtill. Persuasio har sin rot i protolatinets ’suado’, med betydelsen socker (Oxford Latin Dictionary). Tillsammans med verbaliseringsprefixet ’per’ får vi ’att sockra’, att göra någonting så tilltalande och sött att mottagaren vill ha det. Vid första kan detta låta manipulativt. Sambandet retorik-etik har varit en central fråga för alla retorikteoretiker sedan ämnets födelse. Det möjliga alternativet convincere har sin rot i ’att segra’, med betydelsen ’att besegra’. Om alternativen står mellan att besegra/tvinga någon till ett ställningstagande eller att sockra/lyfta fram fördelar för att förmå mottagaren att göra ett val, så är det senare avsevärt mindre manipulativt. Framför allt så pekar en sådan etymologisk förklaring återigen på sambandet retorik demokrati (Det är ingen slump att de två begreppen myntades samtidigt i antikens Grekland). ]

Third email

Hej Anders,

Tack för att du tog dig tiden att ge mig ett så uttömmande och reflekterande svar. Eftersom jag möjligen kan ha påverkat några kursare att hoppa över din bok så börjar jag med att kopiera in din kommentar på min kritik, i vårt kursforum. Då får de kännedom, så snabbt som möjligt (Kursen varar bara ca en månad), om att jag ändrat uppfattning om din bok så till den grad att jag numera både vill läsa resten av den och rekommendera den till mina kursare. Jag återkommer med en längre kommentar senare.

Fourth email

Hej igen,

Nu har jag läst hela boken. Förtroendet för dig som författare är nu lika högt som för vilken författare som helst som verkligen kan sitt ämne. Det viktigaste boken har gett mig är att jag numera ser retoriken ur ett mer nyanserat perspektiv. Ett perspektiv där det går att använda retoriken även till något gott. Numera tänker jag på retorik som jag tänker på kunskapen om kärnkraft. Kunskapen kan användas både till att konstruera kärnvapen men även till goda tillämpningar som att konstruera kärnkraftverk.

Du har fått utstå några av mina förutfattade meningar jag har om politiker, advokater och retoriker. Vi är alla överens om att sannolikheten att en politiker eller advokat skulle kunna komma till himlen, är mindre än att en rik man kan lyckas gå genom ett nålsöga. Var skulle då en retoriklärare, eller ännu värre, retorikprofessor, hamna som är skyldig till så mycket av deras kunskap? Ja, numera är inte helvetet lika självklart. Tack för att du gav mig ett annat perspektiv på min fördom.

Nu när jag granskat din bok i lite större detalj pga min skepsis så kan jag som bonus dela med mig av några upptäckter. Du skriver i boken att det är bra att tänka på att försöka skriva så få stavfel och språkfel som möjligt för att det ökar författarens ethos, eller trovärdighet. Det är svårt att citera dig eftersom din bok saknar index och jag bara har den i pappersform där jag inte kan låta datorn söka rätt på ord åt mig. Jag är van vid pdf-böcker eller åtminstone indexerade böcker, och min hjärna har under åren anpassat sig till det. Så jag får nöja mig med att citera dig "på ett ungefär".

Poängen är att jag skulle vilja föreslå att du i nästa upplaga även nämner att det finns ytterligare en fördel med ett korrekt språk. Det är att författaren på så vis visar sin respekt till läsaren också. Om läsaren känner sig respekterad är hon mycket mer villig/intresserad av att ta till sig budskapet. Det kan liknas vid fördelen (som du skrev i boken) att man i början av ett tal säger "Tack för att jag fick komma".

Om du kan reducera bokens språkfel med ca 75 % så tror jag att läsaren inte skulle tänka på språkbristerna alls. Att rätta till språkmisstagen är alltså en bra sak att göra för att göra boken ännu bättre. De flesta felen är ord som utelämnats helt, vilket är svårt för ordbehandlingsprogram att upptäcka. De är nästan helt oduktiga på grammatik än så länge. För personer som jag (smarta) så sänker inte utelämnandet av ord författarens ethos då vi förstår att din hjärna helt enkelt tänker alldeles för fort jämfört med vad dina händer hänger med. Men det är ändock störande då man tappar sitt flow i läsandet.

Det är som jag tidigare antytt svårt att referera till din bok då den saknar index och inte går att söka i. Så om du kan fixa ett index till nästa version eller erbjuda boken i pdf-format, så skulle du göra boken mycket mer användbar för oss nybörjare som skulle vilja använda din bok som referensbok man kan slå upp de grundläggande begreppen och tankegångarna i.

För att slippa irritera oss skeptiker (det är många som är skeptiska till retorik) så vore det bra om du kunde väldigt kort nämna att "feedbacktio" är ett nymyntat begrepp, då jag tror de flesta inte skulle beklaga sig till författaren så som jag har gjort. Speciellt om författaren är en professor och man själv är en nybliven student, vilket är bokens målgrupp. Ickefeedback är ibland ethosens fader (sid 118, 2a utgåvan 2009).

Du har precis den sortens humor jag uppskattar. Vissa viner smakar bäst torra. Ändra inte på den.

Anledningen att jag så oreflekterande förväntade mig att det bestämt skulle finnas hänvisningar till i princip all kunskap du förmedlar, är för att jag läst nästan uteslutande facklitteratur och nästintill ingen skönlitterär bok i hela mitt liv. Det är mest programmeringsböcker och Wikipedia jag har läst. Av naturliga skäl ges de flesta programmeringsböcker (eller lite mer filosofiska böcker som kan handla om exv skillnader mellan olika programvarulicenser och vad de får för effekter på samhället) ut i digitalt format vilket gjort dem lättsökta, ofta innehållandes även index som en ytterligare kaka på kaka (kaka på kaka = mums!).

Just vad gäller programmeringsböcker händer det väldigt ofta att man inte förstår alls vad författaren menar eftersom det skiljer så mycket i vilka förkunskaper läsaren har. För att slippa spekulera brukar författarna ofta referera till andra källor med mer information. Ibland saknar man i den branchen helt en förkunskap författaren utgår ifrån att man har och ibland kan man någon detalj mycket bättre än författaren själv. Det är bara att läsa hur recensionerna skiljer sig för samma programmeringsbok. Det är lite vilda västern om vad som anses vara relevant kunskap i datorbranchen och därför skiljer sig kunnandet och därmed förkunskaperna åt så mycket så författarna kompenserar med att referera mycket.

Men du verkar ha skrivit boken på ett mer skönlitterärt sätt vilket egentligen inte är fel på något sätt. Det var bara oväntat för just mig med just min bokhistoria. Du bör nog behålla stilen som den är. Den passar nog majoriteten av din målgrupp, och även mig, efter att du hjälpte mig att förstå varför du skrivit boken på just det sätt du valt, samt att du genom ditt svar också visade på ett trovärdigt sätt att du vet vad du talar om.

Jag och en till kursare bad vår lärare bjuda in dig som gästföreläsare till oss. Vi får hoppas att det blir möjligt.

Eftersom man får säga b när man har sagt a så kommer jag även klistra in detta meddelande i vårt forum.

Må dina kameler gå genom nålsögat,

Tommy

From section Theoretical perspectives

I have not yet decided on which theoretical perspectives I'm going to use to analyze the observation. But likely candidates are:

  • Plato's perspective.
  • Locke's perspective.
  • Skinner's perspective (behaviorism).
  • Vygotskij's perspective (sociocultural perspective).
  • "The design-theoretical" perspective.
  • The Gestalt approach perspective.

(and probably more)

They all have interesting things to say about the deeper nature of understanding.

From Questions this paper will study

One of the reasons I chose to explore the differences between "understanding" and "knowing" mathematics is because of personal experiences from my own days of being the elementary and high school maths' student. My teachers and fellow students were content when I could produce the correct answers on the tests, without expecting nor requiring true understanding. It remains unclear whether my teachers realized that I didn't truly understand mathematics, or not.

From Central concepts

Operant behavior

Skinner (fixme: add reference to book according to Harvard model) describes the "operant behavior" in book aaa, page bbb. Lorem ipsum etc.

ccc concept

Vygotskij describes the ccc concept ...

...

I intend to use the above central concepts in analyzing ...

Artefact

fixme: add content and reference to books. Use this concept in the analysis and perhaps discussion sections. Book: Perspectives on learning p 57-65, Vygotsky.

Todo

  • Print, then sleep.
Personal tools